Kompletterande inlägg 2

När vi gjorde våra spel så hade vi testsessioner där vi testade spelen på dagisbarn för att se om barnen över huvud taget tyckte att spelen var roliga. Detta gjorde vi för att vi skulle kunna veta om spelen skulle funka på världskulturmuseet i slutändan och vad barnen tyckte var roligt och tråkigt med spelen.

Jag var med och testade vid ett par tillfällen och det var ganska överraskande att se hur pass olika barnen reagerade på spelen. Vissa förstod direkt vad dom skulle göra och klarade spelen galant, medans det för andra tog lite längre tid för att förstå hur de skulle gå till väga. Några barn fastnade vid specifika spel och ville gärna spela dem flera gånger om. Det fanns även vissa moment i spelen som barnen tyckte var roligare än andra. Dessa moment tog våra designers och gjorde ett helt spel kring. Saker som dessa gjorde att vi kunde spinna vidare på de spelmoment som barnen faktiskt gillade och skrota det som inte fungerade. Det var ju trots allt barnen som skulle spela spelen i slutändan.

Vi blev senare inbjuda när första inlämningen var klar och utställningen skulle invigas till museet. Vi bjöds på mat och fick senare titta runt på utställningen hur det såg ut. Just denna dag var det ganska sent och det var inte så många besökare på utställningen. Men var jag har hört i efterhand så verkade barnen ha fastnat vid våra spel och allt verkar ha blivit en succé på utställningen. Man känner sig lite stolt när man har varit med och jobbat med ett projekt som i slutändan blivit så uppskattat.

Samarbetet med dagiset och världskulturmuseet gick riktigt bra och båda var mycket hjälpsamma mot oss. De två gånger som jag var med på speltesterna så var barnen väldigt samarbetsvilliga också. Så allt runtomkring testerna gick riktigt bra faktiskt. Museet i Göteborg försåg oss också med en pekskärm och hörlurar som vi kunde använda när vi skulle testa spelen på barnen eftersom detta var så nära museets förhållanden vi kunde komma.

När det gäller ljudläggningen för dessa spel så försökte jag som tidigare nämnt att hålla en ganska realistisk approach till ljudläggningen. Samt att ljuden skall vara så funktionella som möjligt och ändå spegla verkligheten någorlunda. När det gäller musiken så ville jag att musiken skulle vara ganska simpel och främja spelandet, alltså att barnen inte blir störda av musiken utan att den snarare frammanar tänkande och intresse för spelet. Detta var mina tankar bakom musiken och ljudet. Monologen däremot fick jag ta på mig eftersom det kändes effektivast. Designers skrev själva monolog manuset för spelen och jag spelade in dem. Vi försökte göra monologen så simpel och pedagogisk som möjligt, och det verkar ändå som om barnen faktiskt förstod ganska bra. Jag som dialektintresserad kände också att barnen kanske kunde relatera med min dialekt också eftersom det skulle vara i Göteborg och allt. Men det var ju inte direkt något som jag tyckte spelade in särskilt mycket men ändå en lite rolig grej!

/ Henrik