Kompletterande inlägg 1

Nu är det dags för några kompletterande inlägg.

Nu såhär i efterhand efter det gått ett tag med spelprojektet Jordlingar så känns det som jag fått ut mycket av det trots allt. När jag kom in i projektet hade redan två veckor gått och jag låg lite efter eftersom kursen hade krånglat för mig. Men jag valde iaf att gå med Jordlingar-gruppen eftersom den verkade roligast och mest tilltalande. Jag hamnade lyckligtvis med ett riktigt duktigt och proffissionellt gäng och det tror jag gjorde riktigt mycket för hela projektet. När jag gick med gruppen så hade dem redan rekruterat två ljudläggare ifrån tvåan och när jag kom in i gruppen så fick jag bli lead över dessa två. Hursomhelst så var dessa två ljudläggare riktigt roliga att jobba med, Per-Anders och Mårten. Det var första gången jag fick chansen att jobba med andra med samma intresse och expertis som mig och det var mycket lärorikt och nyttigt.

När jag kom in i projektet så var det fortfarande i planeringsstadie men jag fick sätta igång att jobba ganska fort därefter. Det var lite annorlunda att jobba med ett barnspel. Vi satte en stil som verkade lite gullig och cartoonig. Dels för att det var lätt att göra mycket content på kort tid och att barnen är vana vid lite mer tecknad stil och kan lättare relatera till det. När det gällde min ljudläggning så försökte jag dock att hålla den relativt realtistisk. Inga konstiga cartoon-ljud och sådant tjafs. Jag ville att till exempel en pilbåge skulle låta som riktig och att allt skulle kännas ”på riktigt” även om grafiken möjligvis inte var så verklig.

De två andra ljudläggarna sa redan i början att de gärna ville ha hand om musiken och jag kände att det inte var några som helst problem. De fick gärna stå för musiken medans jag gjorde ljudet till spelet. Jag fick i detta projekt jobba med en lite annorlunda pipeline. Eller snarare, vi fick allihop jobba med en lite annorlunda pipeline. Den gick ut på att vi hela tiden skulle göra småspel på löpande band och vi försökte hela tiden jobba så att alla hade någonting att göra. Om någon inte var färdig med ett moment i pipelinen så stannade nästan allt upp. Så vi var beroende av att alla gjorde det som de skulle ha gjort för att spelet skulle kunna gå vidare till nästa moment.

Även om detta var ett lite annorlunda och stressigt sätt att arbeta på så var det ändå väldigt effektivt i slutändan och vi fick alla gjort det vi skulle. Efter första deadlinen så blev alla dock lite slöare, men vi drog ihop oss igen och producerade några fler spel till slutinlämningen som en uppdatering. Spelet verkade motas bra på Världskultur museet och de verkade uppskatta våra spel vi gjort. Men viktigast av allt så verkade barnen uppskatta spelen mer än vad vi faktiskt hade trott att de skulle göra. Även om speltesterna var lovande så visste vi inte hur det skulle fungera ute på ”fältet” såatt säga. Men mer om det i nästa inlägg.

/ Henrik